Hellweek, hemskt och underbart på samma gång…

Nu sitter jag här i min fåtölj hemma i Arboga och försöker sortera och bearbeta alla intryck jag fått under fem dagar vid Lysefjorden i Norge. Lysefjorden ligger inte så långt från Stavanger. Nämare bestämt här:Skärmavbild 2017-06-05 kl. 18.02.32

Hell Week är den avslutande prövningen i Adventure Academy, det är då vi sätts på prov både på individnivå men också på gruppnivå. Tanken är att vi ska komma utanför vår egna komfortzoon och få den där sista förberedelsen inför våra egna äventyr som vi genomför i sommar.

När jag ska iväg och det innefattar övernattning tycker jag det är ganska skönt att lägga upp alla mina grejer jag ska ha med mig så jag kan få en bra överblick över packningen. Jag lägger det gärna på golvet eller på ett bord, jag skriver också alltid en lista på vad jag behöver ha med mig för att vara på den säkra sidan att inget glöms bort. Detta är packningslistan jag följde:

Packlista för eget bruk:

  • PASS och Biljett!!!!
  • Marmot AA-jacka
  • Aclima AA-T-shirt
  • Aclima Undeställ
  • Aclima strumpor
  • Extra kläder (om jag ramlar i vattnet)
  • Varma kläder
  • Helsport-ryggsäck
  • Liggunderlag+Uppblåsbart liggunderlag
  • Dolomite-vandringskängor
  • Kompass
  • Kniv
  • Pannlampa+batterier
  • Egen mat (ons, tor, fre, sön) OBS! Butiker brukar vara stängda på söndagar i Norge
  • snacks/extra energi
  • Termos
  • Vattenflaska
  • Mössa (buff)+vantar
  • Tändstickor/tändstål
  • Förstärkningsplagg
  • Sovsäck
  • Middagskläder + slips & skjorta (lördag)
  • Packpåsar att kunna packa i kajaken
  • Liten extra väska att ha i följebilen
  • Snöre
  • Första förband kit
  • Tejp
  • Hygienartiklar (inkl. solskydd)
  • Toapapper / våtservetter
  • Glaciär glajer Julbo
  • Bra handskar att paddla med
  • Skor att paddla i
  • Kåsa/Vikbar kåsa
  • Kattstrypare
  • laddare/powerbank
  • Letherman multiverktyg
  • Camelback + flaska

Gemensam utrustning:

  • Gaskök/stormkök (dela in oss i par för att dela stormkök)
  • Tält
  • Yxa
  • Braständare
  • Dauerbinda (till stukningar och sånt)

Det är mycket som ska få plats i ryggsäcken, och något som jag lärt mig den här turen är att vissa saker bör man tänka över innan man packar. Jag vill ju ha så lätt ryggsäck som möjligt. Yxa använde vi aldrig, jag vet inte om den är särskilt nödvändig för den turen vi skulle göra. Det som tar mest plats och är tyngst är maten och snacks.

Kl 10.00 lyfte planet mot Stavanger och vi var några spända och förväntansfulla deltagare som möttes på Arlanda.

DSC_0113

Jag råkade tänka tanken att det skulle vara jobbigt om bagaget försvann. Men den tanken försökte jag undvika att tänka, inte för att jag är särskilt vidskeplig med man vet ju aldrig… Tyvärr inträffade det för Björn, hans bagage hamnade någon annan stans än på flygplatsen i Stavanger. Som tur var så kom det med nästa flyg så han kunde få sin väska senare på kvällen.

Det första vi fick göra var att hälsa på Elin på Visit Norway som hjälpt till att ordna så vi fick komma till Norge. När vi ändå stod snyggt på rad med väskorna framför oss passade ledarna på att ta vår mat, ni läste rätt. De tog vår mat!? Här ska jag göra det mest fysiskt krävande jag gjort i hela mitt liv och då har de mage att ta min mat! De sa till oss att packa ur all vår mat och lägga den i vår lilla reservväska som vi hade med oss och sen gick de igenom vår packning och letade över allt så att vi inte skulle ha något med oss. Till saken hör att en av ledarna hade varit väldigt tydliga med att poängtera att de INTE skulle ta någon mat det här året eftersom vi skulle ut på en väldigt fysiskt krävande vandring och paddling. DE LJÖG! Men den här tjejen är inte född i farstun så jag hade stoppat på mig ölkorv som jag gömt i min innerficka. Jag var dock helt säker på att Jens (ledaren som kollade min packning) skulle hitta korvbitana, men icke då! Jag tycker nog att han var lite slarvig när han letade.

När ledarna hade njutit klart kunde vi äntligen gå till kajakerna och börja packa i det vi behövde för att klara några timmars paddling. Det var ganska tuffa förhållande, tidvattnet gick åt ett håll och vinden blåste i motsatt håll.

Under paddlingsturen var det tre personer som välte med sina kajaker i de höga vågorna, det var kanske 10-15 grader i vattnet och ganska höga vågor. Räddningsbåten kom och plockade upp dem och skjutsade dem till det ställe vi skulle samlas på där de fick ta på sig torra kläder. Vi startade att paddla vid 16 tiden och kom fram runt 21. Trött och mör i överkroppen är jag inte jättesugen på att börja packa om väskan för att få ner det som jag haft i kajaken. Men när det är gjort är det bara till att börja bära kajaker och surra fast dem på ett släp och på taket på bilen. När alla sysslor är gjorda samlas vi för ett litet prat. Vi har haft en uppgift som skulle skickas in till en av ledarna. Tydligen var det några som inte gjort uppgiften (delvis kan jag räknas in bland de personerna…) och därför fick gruppen ett straff. Fem hade inte gjort uppgiften därför skulle fem personer bada. Om det var fler än fem som badade i vattnet skulle vi få en Cliffbar (energibar) för varje person som frivilligt hoppade i vattnet. Nej, jag tog inte mitt ansvar och badade, trots att jag inte gjort uppgiften (det är skitkallt i vattnet och jag var trött och lite frusen, dessutom visste jag att jag skulle bjuda på ölkorv sen och då hoppades jag på att bli förlåten). Åtta modiga personer badade, vilket gav oss 17 personer 3 cliffbars att dela hur vi ville. Nu var det bara att ta på ryggsäcken och börja gå 2,5 kilomerter uppför en backe för att hitta en tältplats… kul. När tälten var uppslagna plockade jag fram ölkorven och mycket riktigt blev jag förlåten! Den kvällen stod vi alla i en ring och delade på en ölkorv och tre cliffbars OCH Hasses Lakrisal som han lyckats smuggla med sig.

Skärmavbild 2017-06-05 kl. 20.19.57
Foto: Johan Messing

Jag sov som en stock den natten. Det var mysigt att stå där tillsammans och det blev på något sätt en fin avslutning på en psykiskt och fysiskt krävande dag.

Trots att jag inte ätit mycket det senaste dygnen så kände jag ingen hunger. Hungern kände jag endast av i samma sekund som de tog vår mat, sen var min hjärna liksom inställd på att det inte fanns någon mat och då spelar det ingen roll. Jag var där emot trött och matt i kroppen.

Nästa dag torsdagen den 1/6 väntas det en lång vandring. Men innan vandringen kunde påbörjas skulle vi ta oss upp för världen längsta trappa, 4444 steg, RAKT UPP!

Skärmavbild 2017-06-05 kl. 20.27.00
Foto: Karim Walldén

Vi går och går och går och går och går. Charlotte Kallas mantra när hon tar slalombacken i Tour de Ski går på repeat i mitt huvud ”kliv, kliv, överlev, kliv, kliv, överlev”. Det är ett förvånansvärt bra mantra det hjälper hjärnan att inte tänka på hur mycket axlarna värker, eller på hur tung ryggsäcken är, eller hur lårmusklerna bränner, eller hur långt det är kvar. Det finns bara en sak som gäller och det är att ta sig framåt eller rättare sagt uppåt. Några timmar senare är vi äntligen uppe och vi kan lämna trappan bakom oss. Efter en kort paus börjar nästa etapp. Det blir en etapp på karga berg, klippavsatser, över stenröse, över vatten, upp och ner för kullar och genom snö.

Foto: Karl-Philip Malmqvist

Foto: Lousie Östberg                                    Foto: Karim Walldén

Det var en oerhört tuff dag och några hade det jobbigare än andra, jag själv kände mig OK. Men att vara utan mat och gå långt och bära tungt tär på kroppen. När någon bröt ihop slöt vi upp som en grupp och tröstade och hjälpte till att bära och jag blir stolt och varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på hur fina människor jag hade runt mig, det gjorde att jag kände mig trygg och kunde slappna av, något som jag tror sparade mycket av min energi. Hela den vandringen var jag inställd på att jag ska framåt, jag ska ta tio steg till, jag ska ta mig upp för den där kullen, jag ska klara detta. Efter 15 timmars vandring kom vi äntligen fram till målet för etappen, klockan var då 23.11. Nu skulle vi äntligen få äta! Vi skulle bara packa i ordning väskan för kajakturen nästa dag. Att tänka klart när man inte ätit ordentligt på flera dagar är svårt. Jag tror jag gjorde om min packning tre gånger innan det blev rätt. Hjärnan är liksom någon annanstans, närminnet var bortkopplat tror jag för jag kom bara inte ihåg vad jag skulle packa med mig och vad jag skulle lämna kvar.

Med mat i magen och väldigt trött somnade jag vid halv två, vetskapen om att vi dessutom skulle få äta frukost på morgonen gjorde att man kopplade av helt. Att ligga i ett tält i en varm sovsäck medans vinden viner och regnet smattrar är något som är svårt att beskriva. Men det är otroligt sövande och mysigt.

När jag vaknade på fredagen spöregnar det och det blåser storm (nästan). Nu gäller det bara att hålla packningen och mig själv så torr som möjligt. På med regnkläderna… vänta, jag hittar inte mina regnbyxor?! Jag river och sliter bland mina grejer för att hitta regnbyxorna. Vi ska dessutom paddla kajak idag så då måste jag ha dem, om jag inte hittar dem och jag ramlar i vattnet innebär det att jag inte har några extra byxor att ha på mig. Regnbyxorna var det första jag packade ner under nattens ompackning för att veta att jag fick med dem. Ett antal svordomar senare inser jag att byxorna antagligen blåt bort när jag satte upp tältet. Dag att komma på plan B. Jag tänker att jag kan paddla i underställsbyxorna och om jag ramlar i så har jag vandringsbyxorna torra. Eller inte dyngsura iallafall, för under tiden som j´vi packar ner tältet hinner byxorna bli våta i regnet, men det är den bästa planen jag kan komma på. Tänkt och gjort.

Trots min miss med regnbyxorna blev detta den göttigaste dagen, vi paddlade ca 20 kilometer medströms och nästan ingen vind. När det var dags för paus ville jag hellre pyssla med annat, som ni kan se.

Tyvärr blev det inga musslor då påsen vi lagt dem i på väg mot lägerplatsen gick sönder så nu får jag be om ursäkt för att de musslorna tyvärr gick en långsam död tillmötes på ett berg längs Lysefjorden. Men innan det missödet skulle min tillvaro i Hell Week förändras drastiskt.

När vi paddlat till etappmålet var det dags för samma visa igen med att bära kajaker och surra fast dem, mitt i allt riggande kommer ledarna och vill ha oss på ett led. Där väljer du ut några som ska gå och ställa sig på ett annat ställe, jag är en av dem som fick gå iväg. Usch och fy vad nervösa vi är när vi står där. Tankarna går varma om de sett att vi smygätit, ska vi få belöning eller straff? Vi får inte straff, men vi är tydligen de enda personer som inte varit i vattnet. Några badade ju frivilligt och några plumsade i vattnet första dagen vi paddlade. Fan, då ska jag behöva ner i det där kalla vattnet. Bort till kajen och börja klä av sig. Nej Nej säger ledarna, ni ska i vattnet med kläder på, precis som om ni skulle välta med kajaken. Där står jag, med mina enda någorlunda torra byxor, tröja och skaljackan. Eftersom mina regnbyxor är borta får jag dispens och får bada utan byxor. Jag som är en sån badkruka, nu ska jag ner i kallt norskt fjordvatten. Det är bara att kliva ut och ner i vattnet. Kul, min jacka dyngsur, inget underställ för det är dyngsurt eftersom jag paddlade i byxorna och tröjan hade jag på mig i purret. Upp och klä på mig det jag har, som tur är har jag inte snålat med underkläderna så jag kan få på mig torra trosor, sport BH och torr tröja. tre kilometers vandringen mot lägerplatsen börjar sådär bra känner jag. Innan vi börjar gå får jag tipset att lägga tröjan och enbart gå i skaljackan. Det är inte särskilt mysigt att dra på sig en kall och dyngsur skaljacka direkt på huden, men det var det bästa jag kunde göra, eftersom regnet fortfarande öste ner hade min tröja blivit blöt och svettig under vandringen, nu hade jag en torr tröja att sätta på mig när jag kom till lägret.

Vandringen mot lägerplatsen bestod av klättring uppför klippor, hala stenar, branta stenväggar och ännu mera klättring uppför. Vi skulle ta oss ca 200 höjdmeter. Väl framme satte jag upp tältet medans Kristin gjorde upp eld. Sen kunde jag byta till min torra tröja, och vet ni vad? Jag hittar mina regnbyxor i ett fack i väskan, jag var så trött när jag packade att jag inte visste vilken väska jag packat mina regnbyxor i. Jag blev så glad att det nästan kom en liten tår i ögat, nu kunde jag få på mig ett helt torrt ombyte, ja sånär som på fötterna då, för både skor och strumpor var blöta. De torra strumporna jag hade kvar ville jag inte slösa i ett par våta skor. Den kvällen samlades vi runt läger elden där vi samtalade och skrattade, varma och mätta. Vädergudarna gav oss ett litet regnuppehåll så vi kunde torka våra jackor över elden och på så sätt fick vi en riktigt fin avslutning på ytterligare en tuff dag, tyvärr blev det då inga musslor men man kan ju inte få allt.

Lördag 3/6, det började regna igen under natten men som ytterligare en skänk från ovan fick vi ett kort uppehåll vid 04.30 tiden så vi kunde packa ner vårt läger. Klockan 05.30 var det avmarsch, idag bär det uppför. Vi ska bara gå upp och upp och upp.

Det är en fantastisk natur som vi får uppleva under våra dagar vid Lysefjorden. Nu är målet att ta oss till Preikestolen. Det är en klippavsats med helt otrolig utsikt över hela fjorden.

 

Skärmavbild 2017-06-05 kl. 22.24.44

Foto: Karim Walldén

Helt otroligt, sjukt vackert!

Nu var vi nästan klara med vår Hell Week. Nu skulle vi bara ta oss ner också… 4 kilometer ner, med värkande fötter och trötta ben. Det är jobbigt att gå uppför, men det är otroligt jobbigt att gå nedför också. Mina fötter var rejält ömma efter att i flera dygn varit dyngsura och mycket med vandring. När man är så nära målet kommer alla krämpor som man struntat i tidigare. Helt plötsligt blev ryggsäcken jättetung, benen gör så mycket mer ont, ryggen ömmar, axlarna ömmar och 4 kilometer som i sammanhanget inte är långt kändes som 10 kilometer. Varje stag jag tar bränner i mina fötter och jag vill bara komma ner. Även om torsdagens vandring var lång, kändes de sista fyra kilometerna ännu längre. Men till sist kom även jag ner och fick lägga in min packning i kåtan där vi valde att sova tillsammans istället för att sätta upp våra tält. Nu väntar en dusch och middag med kniv och gaffel!

DSC_0150
Så här såg mina fötter ut efter Hell Week 2017.
DSC_0155
Slipstema för alla

DSC_0158DSC_0168

Jag kan sammanfatta Hell Week så här:
Verkligen en blandning av ”Hell” men också mycket ”Heaven”. Ett påfrestande äventyr som jag delat med fina människor som vill varandras bästa och stöttar varandra i vått och torrt. Jag känner tacksamhet för att få lärt känna dem och jag känner tacksamhet för att jag har fått vara en del av detta.

Detta har jag lärt mig:
– Jag kan fungera utan mat mycket längre än jag trodde.
– Ull är bästa plagget att ha i naturen. Det blir verkligen inte kallt trots att det är blött.
– Bästa sättet att torka kläder är att ha dem på kropp och att vara i rörelse.
– Lite energi kan göra stor skillnad.
– När du lagt fram allt du ska ta med dig, tvinga dig att banta packningen ännu mer.
– Drybags är alltid bra att ha med, håller saker torrt men kan också hindra annat från att bli blött.
– Ta hand om fötterna, ta av skor och strumpor vid längre pauser och lägg upp dem.
– Plåstra om små skavsår DIREKT!

Annonser

Publicerat av

rosedalsadventure

Som deltagare i Adventure Academy ska jag under sommaren 2017 gå hela Bergslagsleden och där med ta Orange Bandet. Du kommer kunna läsa om utbilningen Adventure Academy, min träning inför vandringen och om mindre äventyr och friluftsaktiviteter jag hittar på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s